nära betlehem
Och så flyr vi paradiset om och om igen. Fast vi egentligen vill stanna, öppna, bli synliga och kända. Fast vi djupast sett längtar efter varann…
en gud som liknar muminmamman
Vad vill du? frågar Gud. Det är inte den lättaste frågan att svara på. Viljan kan vara som den osynliga flickan och inte klinga …
rött som coronablommor
En dag när vi ser tillbaka på den här tiden önskar jag att vi sätter oss så nära varann att vi kan känna varandras andetag. Och jag önskar att vi…
hur står vi ut med allt som inte är nödvändigt?
Jag läser meddelandet om och om igen. Jag kan inte förstå vad jag läser. Jag brukar låta såna berättelser rinna av mig. Jag brukar försöka tänka att det låter som en fras hämtad ur Game of thrones, att det handlar om trångsynthet och okunskap. Jag brukar säga: “bry dig inte, min vän. Det är litet, det är snålt och snävt. Kärleken är större än allt. Älska vem du vill.”
om att lära sig gå på vatten
Ingen gav mig hela berättelsen. Ingen berättade vad det betyder att gå på vatten. Ingen berättade då att tron bara kan väckas av Gud. Ingen gav mig Petrus hela berättelse, att många fler misslyckanden låg framför honom och att det är så det är att vara människa. Ingen berättade att Petrus ändå till sist skulle sitta vid elden med honom som betyder så mycket och tala om kärleken som trons utgångspunkt, trons vagga, trons födelsehav.
utmaningen
För några dagar sen la en kollega ut en utmaning på sociala medier. Ville vi ta utmaningen att avstå från att kritisera under en veckas tid? Vi fick tolka utmaningen som vi ville och möjlighet att dela erfarenheter i en kommentarstråd om vi ville. Många tackade ja. Nån tackade vänligt för inlägget men avböjde för egen del, eftersom hen ville behålla möjligheten att höja sin röst mot maktmissbruk.
Jag antog utmaningen full av tillförsikt. ”Hur svårt kan det va´?”
rosornas tid eller konsten att bli gammal
Det är rätt många år sen det nådde fram till mig. Det liksom sipprade in långsamt och envist. Jag minns så väl var på kroppen jag såg det först. Händerna.
kristus på tunnelbanan
Jimmy ber artigt om vår uppmärksamhet i tunnelbanevagnen. Han säger att han är hungrig och längtar efter en dusch.
en buddhaljusstake från indiska
”Varför går vi till kyrkan, Liza? Varför är det så viktigt? ” Hon är till en början besvärad i tonen.
gatumusikanten i puerto de mogán
Varje kväll efter nio sitter han där på marken på samma tygstycke, under samma gatlykta mitt på breda promenadstråk där vi passerar på vår väg hem till hotellet från kvällsmiddagen nere i hamnen. Gatumusikanten i Puerto de Mogan.