till elizabeth

och över rummets sneda tak 
drog skuggorna och rädslan 
varför de kom, vem svarar dig på det? 
och nu, genom ditt hjärtas valv 
drar samma hårda kyla 
och barnet gråter ut sin ensamhet 
för över livets drömpalats 
går sol i moln på himlen 
där du böjts ner mot verklighetens jord 
du ser det nu, det svarta frö 
du innerst inne anat 
men inte kunnat tala om i ord 

elizabeth, 
kom sätt dig här hos mig 
för jag har något viktigt att berätta 
elizabeth, 
känn hopp och tro i dig 
och se att gryningsdimman börjat lätta 

det barn du var för länge sen 
hon levde alltid i dig 
hon visste allt om dröm och vilsenhet 
hon visste allt om att bli till 
i andras liv och världar 
men såg nog aldrig riktigt vad du vet 
din längtan efter kärleken 
la du i någons händer 
och trodde att du äntligen var fri 
nu kan du se att aldrig blir 
man fri genom en annan, 
att frihet måste växa inuti 

elizabeth, 
kom, sätt dig här hos mig 
för jag har något viktigt att berätta 
elizabeth, 
känn hopp och tro i dig 
och se att gryningsdimman börjat lätta

och längs ett tak med vita valv 
drar skuggor utan fruktan 
där människor har tänt ett ljus i bön 
jag ber för dig elizabeth
om läkedom och tillit 
till livets alla gömda mogna frön
ta hand om den, den sorg du bär
stå kvar medan den sjunger 
om svek och sår om nav som slitits ut 
en sista vers ska sjungas snart 
om det som gror i mullen 
om kärlek som gör natten blek till slut 

elizabeth
kom, sätt dig här hos mig 
för jag har något viktigt att berätta 
elizabeth 
känn hopp och tro i dig 
och se att gryningsdimman börjat lätta