mitten av augusti

en dörr står öppen till vår vagnsbod 
det är mitten av augusti 
och en termos lutar lätt mot rönnens stam 
på en gammal gul madrass 
har du bäddat åt dig själv 
värmd av solen genom damm

du ville ordna allt för vintern  
du hann måla annas stötting  
röd som kärlek och en tröst i allt det blå 
snart är hennes vinter här
din behövs ej där du är
den står kvar där slitet grå

och jag minns farfar
dina händer om min smala midja
dina fingrar nådde 
hela vägen runt 
och jag minns hur du 
skrockade med dåren där vid bordet
fast du visste att han 
bara prata strunt

du har sorterat alla papper
du har sörjt för annas dagar
hennes kärvhet blev din fröjd och munterhet 
men du nekade ikväll
hon fick inte följa med 
hon vet inte vad du vet 

en dörr står öppen till vår vagnsbod 
det är mitten av augusti 
rönnen hänger över kaffet där det står 
anna gråter tyst inatt
över allt hon aldrig sa, 
över dig och flydda år

här levde du och 
fann dig i det arbetssamma livet
bara skogen och din 
gud såg hur du slet 
de såg din stora 
längtan efter hav och andra världar 
kanske får den så sitt 
svar till slut vem vet? 

vi stänger dörren till vår vagnsbod 
det är mitten av augusti 
och din blick har vänts mot något vi ej ser 
rönnens hängen faller av liksom tårar på en grav men du längtar inte mer

och genom dammet sjunker solen över bodens gamla liljor mitt på golvet står en stötting som är röd snart är annas vinter här och vi ber att trösten bär som en stötting över snö